Linux är ett mångsidigt och kraftfullt operativsystem som erbjuder en mängd fördelar jämfört med andra operativsystem. Det är öppen källkod, vilket innebär att det är gratis att använda och kan anpassas efter individuella behov. Linux är också känt för sin stabilitet och säkerhet, och används ofta i professionella och kommersiella sammanhang. Att lära sig mer om Linux kan kräva en viss anpassning jämfört med att använda Windows, men investeringen av tid i det långa loppet kan löna sig genom förbättrad användarvänlighet och mer möjligheter att skräddarsy din tekniska miljö.
Följande information är inte en nödvändighet för att starta med Linux, men kan vara användbar när du börjar utforska och använda Linux.
Det finns flera olika terminalen för Linux, men terminalen är alltid ett kraftfullt verktyg i Linux. Att bemästra terminalent är inte längre ett krav eftersom det finns grafiska användargränssnitt som gör det enklare att använda operativsystemet. Terminalen ger dock fortfarande möjlighet till mer avancerade kommandon och verktyg. Det innebär att man kan utföra många uppgifter snabbare och effektivare genom att använda terminalen istället för att navigera i grafiskt gränssnitt.
Instruktioner om Linux online kan ofta inkludera terminalkommandon. Det är också ett bra sätt att lära sig mer om Linux.
Även om du inte använder terminalen så är den oftast väldigt bra på att visa text, vilket betyder att den är perfekt för program som är textbaserade. Till exmeple kan du använad den som en textredigerare, filhanterare och mycket mer.
Användingen av <> betyder att det är ett exempel på ett värde som du kan använda, till exempel cd <mapp> betyder att du kan skriva cd följt av namnet på en mapp för att navigera till den mappen, du behöver inte inkludera < och >.
Ifall en mappp eller fil innehåller mellanslag måste du använda " eller ' för att omfatta hela namnet, till exempel cd "mapp med mellanslag".
Kort om terminalens kommandon:
lslistar filer och mappar i den nuvarande mappencd <mapp>navigerar till en annan mapp,cd ..går tillbaka en mappmkdir <namn>skapar en ny mapprm <namn>tar bort en fil eller mappcp <namn> <nytt namn>kopierar en fil eller mappmv <namn> <nytt namn>flyttar en fil eller mappcat <fil>visar innehållet i en filfgåterupptar ett pausat kommando
Ska du köra ett program i den nuvarande mappen kan du skriva ./<programnamn> för att köra det. All utdata från programmet visas i terminalen, och kan vara ett bra sätt att se om programmet fungerar som det ska.
Komihåg att du kan skriva -h efter kommandot eller programmet för att få hjälp om hur du använder det, - kallas för en flagga. Till exempel kan du skriva ls -h för att få hjälp om hur du använder ls.
Du kan också läsa manualen genom att använda man (står för manual). Till exempel kan du skriva man ls.
<tangent> + <tangent> betyder att du ska hålla ned den första tangenten och sedan trycka på den andra, till exempel Ctrl + C betyder att du ska hålla ned Ctrl och sedan trycka på C.
Några kort-kommandon:
Ctrl + Cavbryter ett kommandoCtrl + Davslutar terminalenCtrl + Lrensar terminalenCtrl + Zpausar ett kommando
Tänk på att Ctrl + C inte kopierar text, det avbryter kommandon/stänger av program.
För att kopiera och klistra i terminalen kan du använda Ctrl + Shift + C för att kopiera och Ctrl + Shift + V för att klistra. Du kan även högerklicka för att klistra in, och markera text med musen för att kopiera.
Knappen TAB kan användas för att slutföra kommandon och filnamn. Om du skriver cd /u och trycker på TAB kommer terminalen att slutföra kommandot till cd /usr. Det fungerar även för program och filer. Du bör lära dig att använda TAB för att slutföra kommandon och filnamn. Tryck TAB ett par gånger för att visa alla alternativ.
I flera Linux distributioner syns inte lösenord när du skriver dem i terminalen. Detta är en säkerhetsfunktion som gör det svårare för andra att se lösenordet. Så om du skriver in ditt lösenord och det inte syns är det inte ett fel. Skriv ditt lösenord och tryck sedan på enter.
I Linux är det vanligt att sätta en punkt (.) i början av namnet för att dölja filer och mappar, till exempel .config. Dessa filer och mappar är inte synliga för användaren som standard. Det är en vanlig metod för att undvika att personliga eller systemrelaterade filer visas i filhanteraren.
I Linux monteras hårddiskar som mappar. Det innebär att man kan komma åt hårddisken som en vanlig mapp på datorn istället för som en extern enhet. Till exempel kan din mapp för spel i själva verket vara en mapp på en separat hårddisk, och mappen med familjebilder kan vara en extern hårddisk.
I Linux används en snedstreck ( / ) istället för en bakstreck ( \ ) för att separera mappar. / är också den första mappen i Linux, och kallas för "root-mappen". Det är den högsta mappen i Linux och innehåller alla andra mappar.
I Linux är filsystemet strukturerat på ett annat sätt än i Windows. I Linux finns en dedikerad mapp (kom ihåg att en mapp kan vara en hårddisk) för varje typ av systemfil. Till exempel finns en mapp för program, logfiler, en mapp för konfigurationsfiler och en mapp för användarfiler. Detta gör det lättare att hitta filer och mappar som du behöver. Varje användare har sin egen hemmapp för att lagra sina filer placerad i /home/<namn>.
Några andra vanliga mappar är /bin där körbara filer lagras, /etc där konfigurationsfiler lagras, /lib där bibliotek lagras, /opt där program som inte ingår i distributionen lagras och /var där logfiler lagras.
I Linux finns en mapp som heter /dev. Denna mapp innehåller alla enheter som är anslutna till datorn. Till exempel finns en fil för tangentbordet, en fil för musen, en fil för skärmen och en fil för hårddisken. Detta gör det möjligt för program att kommunicera med dessa enheter genom att läsa och skriva till filerna.
I Linux är stor och liten bokstav viktigt. Detta innebär att ls inte är samma sak som LS eller Ls. Det är även sant för filer och mappar. Till exempel är ~\Games inte samma sak som ~\games eller ~\gAmEs. Därför används vanligtvis små bokstäver i Linux, förutom på mappar i hemmappen (/home/<namn>) där det är vanligt att använda stor bokstav i första bokstaven i namnet, vilket är en indikation på att det är en säker mapp för användaren, och inte en mapp som används av systemet.
I Linux spelar filrättigheter en stor roll. Det finns tre olika rättigheter för filer och mappar. Läs (read), skriv (write) och kör (execute). Du kan bestämma vem och vilka grupper som har rätt att läsa, skriva och köra filer och mappar. Du kan ändra rättigheterna genom att använda kommandot chmod, till exempel chmod 0777 filnamn för att ge alla rättigheter till alla användare, chmod +x filnamn för att göra en fil körbar och chown användarnamn filnamn för att ändra ägaren av filen. Du kan även ändra rättigheterna genom att använda den grafiska filhanteraren.
Eftersom kör (execute) är en rättighet per fil så finns det inga .exe-filer i Linux. Alla filer kan köras genom att skriva kommandot ./filnamn i terminalen eller genom att dubbelklicka på filen i filhanteraren ifall filen har rättigheten kör (execute).
I Linux används en symbolen tilde ( ~ ) för att referera till användarens hemmapp (/home/<namn>), den kallas därför även för "hem". Till exempel kan du skriva cd ~ för att direkt navigera till användarens hemmapp. Eller cd ~/Games för att navigera till användarens hemmapp och sedan till mappen Games. Detta är en mycket användbar funktion som gör det lättare att navigera i filsystemet.
VIM (Vi IMproved), Nano och Emacs är alla textredigerare för terminalen. VIM och Nano är de vanligaste textredigerarna i Linux och kommer med de flesta distributioner. VIM och Emacs är mycket advancerade textredigerare som är mycket användbara för programmerare. Nano är en mycket enkel textredigerare som är lätt att använda för nybörjare.
VIM, Nano eller Emacs kan startas genom att skriva vim, nano eller emacs i terminalen. Du kan även öppna en fil i en av dessa textredigerare genom att skriva vim filnamn, nano filnamn eller emacs filnamn i terminalen.
Ja, PATH finns även i Windows, men används betydligt oftare i Linux.
PATH är en så kallad "miljövariabel" som innehåller sökvägar till körbara filer. Detta gör det möjligt att köra kommandon från terminalen utan att ange sökvägen till filen. Till exempel kan du skriva ls i terminalen för att lista filer i den nuvarande mappen, och det fungerar eftersom ls programmet finns på din hårddisk och sökvägen till den finns i PATH.
Du behöver sällan ändra sökvägarna i PATH, men söker du hjälp online kan frågan om PATH dyka upp. Du kan visa sökvägarna i PATH genom att skriva echo $PATH i terminalen, och sökvägarna i PATH definieras i filen ~/.bashrc.
Root är en användare i Linux som har absoluta rättigheter. Det innebär att användaren kan utföra alla åtgärder på datorn, inklusive att installera program och ändra systeminställningar. Det är inte rekommenderat att använda root för att utföra vanliga åtgärder, eftersom det kan orsaka problem. Det är bättre att använda en vanlig användare och använda temporära rättigheter för att utföra åtgärder som kräver root. Du kan använda sudo i terminalen för att utföra åtgärder som kräver root. Vissa filhanterare har också en funktion för att utföra åtgärder som kräver root.
Sudo ger dig temporära rättigheter som root och står för "superuser do". Det innebär att du kan utföra åtgärder som kräver root utan att logga in som root. Du kan använda sudo <command> terminalen för att utföra åtgärder som kräver root. Tänk på att inte alla distributioner av Linux har sudo installerat som standard, så du kan behöva installera det först.
Su står för "switch user" och används för att byta användare. Du kan använda su <username> för att logga in som en annan användare. Du kan också använda su för att logga in som root. Det är inte rekommenderat att använda su för att logga in som root.
Det säkraste sättet att installera program i Linux är att använda pakethanteraren eller den grafiska butiken som följer med din distribution. Nackdelen är att programmen i pakethanteraren kan vara utdaterade (men där med stabila), speciellt om du använder en Debian-baserad distribution. Men det finns andra sätt att installera program i Linux, till exempel genom att ladda ner en körbar fil från en webbplats och köra den, precis som på Windows.
Tänk bara på att olika distributioner av Linux har olika installationspaket.
Det finns även Snap, Flatpak och AppImage, som är paket som innehåller program och alla dess beroenden.
Pakethanteraren är ett verktyg som används för att installera program i Linux. Det är enkelt att använda och gör det möjligt att installera program från ett stort antal källor. Det är också ett bra sätt att hålla programmen uppdaterade.
Ska du till exempel installera Telegram på Debian eller Ubuntu kan du göra det genom att skriva följande kommando i terminalen: sudo apt install telegram-desktop, där sudo ger användare temporär administratörsbehörighet och apt är pakethanteraren som används i Debian och Ubuntu (dpkg används även som låglevelpakethanteraren för att installer, avinstallera, samt hantera paket på Debian system).
Andra pakethanterare som används i Linux är pacman (som används av Arch Linux), dnf (som används av Fedora) och zypper (som används av OpenSUSE).
Idag finns dock också en mängd grafiska användargränssnitt (butiker) som gör det enklare att installera program.
Olika distributioner av Linux använder olika installationspaket. Till exempel använder Debian och Ubuntu paket med filändelsen .deb, och Fedora använder .rpm. Det finns också andra paket som används av andra distributioner.
Medans installationspaketen är specifika för varje distribution, så är Snap, Flatpak och AppImage paket som innehåller program och alla dess beroenden. Det gör det möjligt att köra programmet på alla Linux-distributioner.
Dock har inte alla distributioner av Linux Snap och Flatpak installerat som standard, så du kan behöva installera dem först. AppImage är ett paket som inte kräver någon installation, så du kan bara ladda ner och köra det, se bara till att du har rätt behörighet.
Nackdelen med Snap, Flatpak och AppImage är att paketet kan vara betydligt större än installationspaketet, eftersom det innehåller alla beroenden. Snap har dessutom längre starttid än Flatpak och AppImage.
Snap, Flatpak och AppImage är bra alternativ om du vill installera program som inte finns i pakethanteraren eller om du vill ha den senaste versionen av ett program.
En tarball är en arkivfil som innehåller en mängd olika filer som ofta är relaterade till ett program. Tänk dig en ZIP-fil, fast med ett annat format.
Du kan använda kommando tar för att extrahera en tarball. Till exempel kan du extrahera en tarball med filändelsen .tar.gz genom att skriva tar -xvf <namn>.tar.gz i terminalen, där -x är för att extrahera, -v är för att visa vilka filer som extraheras och -f är för att ange filnamnet.
Använd tar -h för att visa alla alternativ, eller man tar för att visa manualen.
Grafikanvändargränssnittet finns också, till exempel Ark i GNOME.
Linux är egentligen vad som kallas en "kernel" eller "kärna" och är en del av operativsystemet som är ansvarig för att kommunicera med hårdvaran. Det finns olika versioner av Linux-kärnan, och dom har alla stöd för olika hårdvaror och funktioner.
Du kan se vilken version du använder genom att skriva uname -r i terminalen.
Linux använder olika filsystem för att organisera filer och mappar. Det vanligaste filsystemet är ext4, som används av de flesta distributioner. Det finns också andra filsystem som används av vissa distributioner, till exempel btrfs och zfs. Sedan Linux 5.15 finns även stöd för NTFS-filsystemet, men det är inte rekommenderat att använda NTFS-filsystemet på Linux.
Btrfs är ett nytt filsystem för Linux som utvecklas aktivt. Det har unika funktioner som snapshots, inbyggd RAID-stöd och möjlighet att ändra filsystemet utan att behöva avmontera det. Det är inte lika stabil som ext4 eller lika kraftfullt som ZFS, men det är ett bra val för vissa specifika användningsfall.
Vid installation av Linux kan du be tillfrågad att skapa ett par partitioner.
- En swap partition
- En boot partition/mapp
- En root ( / ) partition
- En home partition
En swap partition används för att öka prestandan på datorn. Det är en partition som används för att lagra data som inte används för tillfället. Detta gör att datorn kan lagra mer data i huvudminnet och öka prestandan. Har du tillräckligt med huvudminne behöver du inte skapa en swap partition.
Rekomenderad storlek för en swap partition är 2 gånger mängden RAM.
boot är en speciell mapp som används för att lagra bootfiler. Det är inte en partition, utan en mapp som ligger i root partitionen. Men boot/efi är en partition som används för att lagra bootfiler för UEFI-system. Har du inte ett UEFI-system behöver du inte skapa en boot/efi partition. Rekomenderad storlek för en boot/efi partition är minst 500 MB.
En root ( / ) partition används för att lagra systemfiler. Det är den viktigaste partitionen och måste finnas. Storleken kan öka dramatiskt om du installerar många program.
Rekomenderad storlek för en root partition är minst 40 GB.
En home partition används för att lagra användardata. Det är en bra idé att skapa en home partition på en separat hårddisk. Även här kommer storleken att öka beroende på vad varje användare installerar.
Rekomenderad storlek för en home partition är minst 20 GB.
Alternativt kan en var partition används för att lagra varierande data som loggar, spoolfiler och andra temporära filer. Det är en bra idé att skapa en var partition om du har mycket varierande data eller om du har en server där loggar och spoolfiler snabbt växer. Men det är inte nödvändigt att skapa en var partition, systemfiler kan lagras i root partitionen istället.
Rekomenderad storlek för en var partition är minst 10 GB.
Grub är en så kallad "bootloader". En bootloader är ett program som används för att ladda operativsystemet. Det är en viktig del av Linux och används för att ladda Linux vid uppstart. Du kan använda Grub för att välja vilket operativsystem du vill ladda. Det är också möjligt att använda Grub för att ladda andra operativsystem, till exempel Windows. Grub installerar sig automatiskt när du installerar Linux.
Likt Windows så har Linux också en tjänsthanterare. Systemd är en så kallad "init-system" som används för att starta och stoppa tjänster. Systemd är en viktig del av Linux och används för att starta och stoppa tjänster. Systemd är också ett verktyg för att hantera enheter. Det är också möjligt att använda Systemd för att starta program vid uppstart. Systemd installerar sig automatiskt när du installerar Linux. Det finns också andra init-system som används av andra distributioner, till exempel Upstart och SysVinit.
Du kan använda service <namn> status för att se om en tjänst är igång och dess status.
Komihåg att använda TAB för att see och slutföra namnet på tjänsten.
Journalctl är ett verktyg som används för att visa loggar. Loggar används för att spåra händelser som har inträffat på datorn. Det är ett bra verktyg för att hitta fel och problem. Du kan använda journalctl i terminalen för att visa loggar. Du kan också använda journalctl -u <service> för att visa loggar för en specifik tjänst. Det finns också andra verktyg som används för att visa loggar, till exempel dmesg och syslog.
Använda journalctl -f för att visa loggar i realtid.
SSH (Secure Shell) är ett kommunikationsprotokoll som används för att skapa säkra anslutningar till andra datorer. Det används ofta för att logga in och styra en fjärrserver eller fjärrmaskin via terminalen. Du kan använda ssh <user>@<host> i terminalen för att skapa en SSH-anslutning. Du kan också använda verktyg som putty för att skapa en SSH-anslutning från en Windows-dator.
För att installera en SSH-server kan du installera openssh-server via din pakethanterare, kom ihåg att öppna port 22 i din brandvägg.
Du kan använda service status ssh för att se om SSH-servern är igång, service stop ssh för att stoppa SSH-servern och service start ssh för att starta.
Du kan kombinera kommandon för att göra mer avancerade saker. Till exempel om en mapp innehåller mycket filer när du använder ls så kan du använda ls | more för att pausa listan med filer vid varje sida. more är ett separat verktyg som används för att visa text i terminalen. Det finns också andra verktyg som används för att visa text, till exempel less.
|används för att skicka utdata från ett kommando till ett annat kommando. I exemplet ovan så skickas utdata frånlstillmore>används för att skicka utdata från ett kommando till en fil. Till exempel kan du användals > filnamnför att skriva listan med filer till en fil på hårddisken>>används för att skicka utdata från ett kommando till en fil och lägga till det i slutet av filen<används för att skicka indata till ett kommando2>används för att skicka felmeddelanden från ett kommando till en fil. Om du kör ett program som skriver ut felmeddelanden kan du användaprogram 2> filnamnför att skriva felmeddelandena till en fil&används för att köra ett kommando i bakgrunden/samtidigt. Så du kan antingen skrivaprogram &för att köra ett program i bakgrunden, ellerprogram1 & program2för att köra två program samtidigt
GREP står för "Global Regular Expression Print" och är ett program som följer med Linux. "Regular Expression" är ett språk eller mönster som används för att söka efter text.
För att hitta text som innehåller "Linux är bra" kan du använda grep "Linux är bra" <filnamn>. Men om du vill hitta "Linux är " följt av något kan du använda grep "Linux är .*" <filnamn>. Detta kommer att hitta "Linux är bra", "Linux är dåligt" och "Linux är fantastiskt".
Du kan även kombinera grep med andra kommandon, till exempel om du bara vill visa filtypen .txt kan du använda ls | grep ".txt".
WINE står för "Wine Is Not an Emulator" och är en implementering av Windows API för Unix-liknande operativsystem, som Linux och macOS. Det låter dig köra Windows-program utan att behöva använda en emulator eller en virtuell maskin. Istället fungerar WINE som en "wrapper" runt Windows-programmet, som ger det tillgång till de systemresurser det behöver för att köras. På så sätt kan du använda dina favoritprogram från Windows.
Du behöver oftast installera WINE själv.
Proton är en modifikation av WINE som är skapad av Valve Corporation. Det är ett verktyg som gör det möjligt att köra Windows-spel på Linux-operativsystem. Proton använder WINE-teknologin och lägger till en rad förbättringar och optimeringar för att göra det lättare att köra spel på Linux. Proton inkluderar också en version av DirectX som gör det möjligt för DirectX 9/10/11/12 spel att köras med högre prestanda och bättre kompatibilitet på Linux. Proton är integrerad i Steam, Valve's spelplattform, som gör det möjligt för användare att enkelt installera och köra Windows-spel på Linux utan extra konfiguration.
Även om du inte äger ett Windows-spel kan du fortfarande köra det på Linux med Proton genom att lägga till det i Steam-biblioteket och aktivera Proton i spelinställningarna.
Det finns flera sätt att utföra uppgifter på en Linux-dator. Terminalen är ett mäktigt verktyg som kan användas för att utföra många uppgifter och det är ofta den typ av information som finns tillgänglig online eftersom terminalen fungerar på samma sätt oavsett system. Alternativt kan man använda grafiska verktyg med interaktiva gränssnitt, men det är viktigt att hitta information som är specifikt för det verktyget när man söker hjälp online.
Fråga: Hur ser jag vilka program som är installerade?
Svar: Det beror på din distro, men oftast kan du använda kommandot apt --installed list eller dpkg -l i terminalen för att se installerade program på Debian-baserade distros eller dnf list installed eller rpm -qa på RPM-baserade distros. Du kan också använda en grafisk software center för att se installerade program, till exempel "gnome-software" i GNOME.
Fråga: Hur ser jag vilka program som körs just nu?
Svar: Du kan använda kommandot ps i terminalen för att se alla körande processer. Du kan också använda en grafisk processhanterare för att se vilka program som körs och tillåta dig att avsluta dem om så önskas. Till exempel "gnome-system-monitor" i GNOME.
Fråga: Hur stänger jag av en process som körs?
Svar: Du kan använda kommandot kill <process-id> i terminalen för att avsluta en process. Du ser process-id för en process genom att använda kommandot ps, komihåg att du kan använda ps | grep <process-name> för att hitta en specifik process. Du kan också använda en grafisk processhanterare för att avsluta processer. Till exempel "gnome-system-monitor" i GNOME.
Fråga: Hur ser jag vilka program som startar när jag startar datorn?
Svar: Du kan använda kommandot systemctl list-unit-files --type=service i terminalen för att se en lista över tjänster som startas vid uppstart.
Vissa desktop-miljöer startar program från .desktop-filer som finns i katalogen "/etc/xdg/autostart" eller "~/.config/autostart" och dessa kan ändras manuellt för att lägga till eller ta bort program från uppstartslista. Du kan också använda en grafisk programhanterare, till exempel "gnome-tweak-tool" i GNOME.
Fråga: Hur hanterar jag diskar, partitioner och filsystem?
Svar: Oftast kan du använda verktyg som fdisk eller parted i terminalen för att hantera diskar, partitioner och filsystem. Du kan också använda grafiska verktyg som "GParted" eller "gnome-disks" i GNOME.
Fråga: Hur ser jag vad som är inkoppplat till min dator?
Svar: Du kan använda kommandot lsusb i terminalen för att se en lista över USB-enheter som är anslutna till din dator. Du kan också använda kommandot lspci för att se en lista över PCI-enheter, inklusive grafikkort, nätverkskort och andra komponenter. Du kan också använda verktyg som lshw. Eller "hardinfo" som ger en grafisk representation av din hårdvara.
Fråga: Hur ser jag vilka nätverksenheter som är inkopplade till min dator?
Svar: Du kan använda kommandot ifconfig i terminalen för att se inkopplade nätverksenheter. Alternativt kan du använda en grafisk nätverkshanterare som "gnome-control-center" för att se detaljer om inkopplade enheter och konfigurera dem.
Fråga: Hur ser jag allmän information om min dator?
Svar: Du kan använda kommandot lshw eller installera neofetch i terminalen för att se allmän information om din dator. Alternativt kan du använda grafiska verktyg som "gnome-system-monitor" för att se information om din dator.
Fråga: Hur kör jag Windows i Linux?
Svar: Du kan köra Windows i Linux genom att använda ett verktyg för virtuell maskin som VirtualBox. En virtuell maskin låter dig skapa en virtuell dator där du kan installera Windows som ett gästoperativsystem. Du kan också använda verktyg som WINE för att köra specifika Windows-program på Linux utan att behöva starta en virtuell dator, det är dock inte alltid att ett program fungerar med WINE.
Fråga: Var börjar jag?
Svar: För att få ut mest av din Linux-dator rekommenderar jag att du börjar med att lära känna din "desktop". Utforska alla menyer, prova på olika program, undersök inställningarna och upptäck vad din dator kan göra. Det är troligt att det finns många saker som du redan nu vill förbättra och det går att ändra på. YouTube kan också vara ett bra ställe att hitta information och lära sig mer om olika desktop-miljöer.
Nästa steg är att installera alla program som du behöver.
Se steg Att installera program för mer information.
Några förlag på program att installera är:
- Webbläsare: Edge, Firefox, Chromium, Vivaldi, Opera, Brave
- Textredigerare: VS Code, Sublime Text
- Bildredigerare: Krita, GIMP
- Videoredigerare: Avidemux, Kdenlive
- Kommunikationsprogram: Telegram, Discord
- Lösenordshanterare: Bitwarden
- Spel: Steam, Lutris
- Musik: Spotify, Audacity
- Video: VLC, OBS Studio
- Arkivhantering: 7-Zip
- Kontorsprogram: LibreOffice
- E-post: Geary, Thunderbird