En bok som har toppat försäljningslistorna i sommar hävdar att kvantfysiken kan förändra våra liv och utlovar mirakler på vetenskaplig grund. Men innehållet bygger på grova missförstånd och misstolkningar av både kvantfysik och annan vetenskap.
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/forskare-avfardar-bastsaljare-saknar-vetenskapligt-stod/
ac Maria Gunther
Skriv ut Rätta artikel Bokmärk Boken ”Livet med kvantfysiska glasögon” har oväntat blivit en av sommarens stora bästsäljare. Den första upplagan sålde slut på ett par veckor och boken ligger högt på nätbokhandlarnas försäljningslistor.
Författarna Mikael Säflund och Titti Nordieng, som båda också har en omfattande föreläsningsverksamhet, hävdar att vi kan ”applicera kvantfysik i våra liv” och ”skapa de liv vi drömmer om” utifrån ”information som varken är baserad på tro eller övertygelser utan på vetenskap i form av tusentals publicerade studier.” ”Vi lovar dig som läser boken mirakler, därför att vetenskapen faktiskt säger det!” skriver de på omslaget, och säger sig vara utbildade inom applicerad kvantfysik.
– De verkar inte ha läst fysik, utan någon slags pop-lära som inte har något med fysik att göra, säger Bo Sundborg, professor vid avdelningen för kosmologi, astropartikelfysik och strängteori på Stockholms universitet.
Det som författarna kallar kvantfysik kan till exempel hjälpa oss till ett kontrakt på drömlägenheten, enligt boken, som rekommenderas av artisterna Meja Kullersten och Martin Stenmarck och yogainstruktören Malin Berghagen. Mikael Säflund och Titti Nordieng skriver också att våra känslor påverkar jordens magnetfält, att sjukdomar inte finns och att vi mår bra av att sova i sängar som är kopplade till marken med jordledningar och aluminiumfolie. Alltihop är påståenden som helt saknar vetenskapligt stöd.
– Personligen tycker jag inte att det behöver vara tokigt att dra filosofiska växlar på kvantfysiken och vad den säger om hur vi kan tänka på tillvaron. Men det här gör mig lite skrämd. Man måste ju få saker rätt, och göra skillnad på när man inspireras av den fysikaliska teorin och på det som är ens egna föreställningar. Bokens läsare kan inte se skillnad mellan författarnas egna åsikter och idéer från kvantfysik, säger Bo Sundborg.
Kvantfysiken, som beskriver materians minsta beståndsdelar, började utvecklas vid förra sekelskiftet. Det är en svår teori som bröt mot den klassiska fysiken och också strider mot hur vi är vana att se på världen. En partikel kan till exempel vara på flera ställen samtidigt, och både uppträda som en våg och som en partikel.
– Det finns olika tolkningar av kvantfysiken, men det finns en kärna som är fullständigt omöjlig att ifrågasätta. Och kvantfysiken påverkar inte hur vi mår på det sätt som författarna till boken menar, säger Bo Sundborg.
Titti Nordieng skriver att hon är utbildad i applicerad kvantfysik men när DN frågar henne kan hon inte svara på vad kvantfysik är.
– Jag är inte kvantfysiker, jag är författare och vågar inte uttala mig om vad kvantfysik är, för det vet jag inte. Jag hoppas att ingen tror att vi är experter på kvantfysik. Vad det är är ju väldigt olika för olika människor. Men kvantfysiken har ändrat min syn på den värld jag lever i. Jag är inte intresserad av den teoretiska delen, utan mer på hur kvantfysiken påverkar vår personliga utveckling, säger hon.
Boken, som författarna alltså hävdar bara är baserad på vetenskap, har som genomgående tema att det finns ett fält, nollpunktsfältet, som binder ihop allting: ”Kvantfysiken beskriver nollpunktsfältet som ett fält av oändlig potential. Det inrymmer allt som funnits och som kommer att finnas. Där finns informationen om våra resor, våra avlagda jeans, vår karriär, våra framtida tandborstar, våra vänskapsband, förlovningsringar – allt vi haft och det vi kommer att få samt en oändlig rad valbara varianter på dessa. Man kan likna det vid ett gränslöst informationshav som genomsyrar allt i universum inklusive människan.”
– Det gör mig riktigt upprörd. Det som är utmärkande för de vakuumfluktuationer de syftar på är att det inte finns någon information i dem, säger Bo Sundborg.
Titti Nordieng menar att fältet innehåller allting.
– För mig är fältet information och kärlek. Det är smart energi. Det är där allting finns. Jag tror inte att det finns lagrat i våra hjärnor, utan allt finns tillgängligt i fältet.
Men enligt kvantfysiken går det inte att få ut information från fältet.
– Det kan vara en uppfattning. Men den uppfattningen har varken Mikael eller jag.
Ni skriver i boken att sjukdom inte finns. Stämmer det?
– Ja. Jag har nästan slutat använda ordet sjukdom. Jag är inte intresserad av diagnoser, utan av vad det här tillståndet har för information till mig.
Gäller det alla sjukdomar?
– Ja.
Cancer?
– Ja.
Alzheimer?
– Ja.
Ebola?
– Ja.
Hur förklarar du då ebolaepidemin i Västafrika?
– Då måste vi prata om det vi kallar morfiska fält. Om sjukdom är information, och människor med liknande information och liknande övertygelser samlas tillsammans, så sprider det sig och manifesteras i en sanning, något som blir något fysiskt, säger Titti Nordieng.
Hur ska vi då bekämpa epidemin?
– Det man kan göra själv är att avsäga sig informationen som fältet ger, som att säga upp en prenumeration. Min erfarenhet är att när vi börjar titta in i det vi kallar sjukdom, och vad den är ett uttryck för, då börjar det lossna, då kan vi hitta vår väg mot hälsa. När vi blir vänner med våra kroppar och med det som gör ont, och det vi är rädda för. Då kan läkningen börja. Då når vi den flödande energin som gör att vi mår bra.
Gäller det alla sjukdomar? Kan även den som har alzheimer bli frisk?
– Ja. Det är vad jag tror och tänker och upplever, säger Titti Nordieng.
Många av de vetenskapliga resultat ni presenterar i boken har sedan länge motbevisats av andra forskare, till exempel att växter reagerar på lögndetektorer, att vatten fryser på olika sätt om det utsätts för positiva eller negativa ord och att försöksdjur lär sig saker lättare för varje generation. Vad är din kommentar till det?
– Jag tror att det kan vara forskare som hade en annan intention med sin forskning. Det kanske var forskare som var kritiska. Och då tycker jag att det är naturligt att de fick andra resultat. Jag tycker att vi ska söka vår egen sanning, säger hon.
5 fel i boken ”Livet med kvantfysiska glasögon” ”De budskap den här boken förmedlar är inte baserade på tro eller övertygelser utan på vetenskap”, står det i ”Livet med kvantfysiska glasögon.” Men boken innehåller många felaktigheter. Några exempel:
- ”Vi kan genom våra hjärtan påverka jordens magnetfält.” Boken påstår att de amerikanska satelliterna GOES upptäckte en ovanlig topp i mätningen av jordens magnetfält efter terrorattackerna den 11 september 2001. ”Konklusionen var att människors intensiva närvaro och medkänsla världen över skapade skyddande energier som verkade stärkande på jordens magnetfält”, enligt boken. Men data från satelliterna visar att magnetfältet varierar hela tiden, och att variationen är ännu större andra datum samma år.
- ”Kvantfysiken beskriver nollpunktsfältet som ett fält av oändlig potential. ... Man kan likna det vid ett gränslöst informationshav som genomsyrar allt i universum inklusive människan. Fältet är arenan för allt. Där finns information om rubbet. Vi kan dessutom kommunicera med fältet och få feedback.” Enligt kvantfysiken är vakuum inte helt tomt, utan där kan det spontant bildas partiklar som snabbt försvinner igen, i så kallade vakuumfluktuationer. Men de innehåller ingen information som vi kan utvinna. – Vi kan absolut inte dra ut förborgade hemligheter ur det de kallar nollpunktsfältet. Där finns inte information. Det är det tystaste mediet. Vi kan få mycket mer information ur luften, säger Bo Sundborg professor vid avdelningen för kosmologi, astropartikelfysik och strängteori på Stockholms universitet.
- ”Under sextiotalet utförde Förhörsspecialist Cleve Backster vid CIA ett experiment som kunde ha revolutionerat sättet vi tänker på om begreppet medvetande. Han visade att växter reagerar på människors tankar.” Cleve Backster kopplade en lögndetektor till en krukväxt, en doftdracena, och fann att den gav utslag när han funderade på att bränna ett blad. Men experimentet var illa utfört, och andra forskare som återupprepat det under bättre förhållanden har inte sett någon effekt alls. Dessutom saknar växter nervsystem, och kan därför inte känna som vi.
- ”Om råttor lär sig ett nytt trick i Manchester, kommer råttor av samma ras världen över att lära sig samma trick snabbare – även i avsaknad av fysisk förbindelse eller kommunikation.” Citatet handlar om ett experiment gjort av psykologen William McDougall vid Harvarduniversitetet på 1920-talet. Han hävdade att försöksråttor lärde sig att hitta snabbare i en labyrint för varje generation. Boken påstår att när försöket skulle upprepas i Australien kunde råttorna där redan hitta snabbare eftersom råttorna på Harvard lärt sig det. Men studien i Australien visar att hur snabbt råttorna lär sig hänger samman med hur bra de mår och tillståndet i laboratoriet. Ytterligare studier gjordes där varken råttor som var släkt med varandra eller andra förbättrade sina prestationer med tiden.
- ”När vattnet … exponerades för negativa ord som exempelvis ’idiot’, bildades missformade kristaller. Vackrast och tydligast mönster bildades av orden ’kärlek’ och ’tacksamhet’ oavsett språk.” Boken refererar till den japanske författaren Masaru Emoto som hävdar att iskristaller blir vackrare om vattnet som fryser har påverkats av positiva ord, musik eller bön. Men resultaten har till och med motbevisats av hans egen forskning. I en studie han och hans kolleger publicerade i tidskriften Journal of Scientific Exploration 2008 bedömde oberoende testpersoner att vattenkristallerna i fruset obehandlat vatten var något vackrare än fruset vatten som utsatts för positiva tankar.