Tid, qunatum perspektiv, en formulering

1.txt

efter att jag sätt filmen, "see you yeasterday" fick det mig att vilja formulera min egen upfattning av kvantmekanik.
har aldrig varit särskilt imponnerad av tidsresnings siefie då det ofta inneburigt konstiga plott tvister och annat fånigt på
grund av så kallad technologi, då föredrar jag fantasy med tidsresande som element, då man kan helt frångå att 
försöka göra ideen hur som helst gångbar.

som jag förstår det, och så som jag tolkar det jag förstår, utan att ha källor och med intresse av att bli krittiserad:

tid är inte ett ting, tid är ett sätt för mäniskan att beskriva kaosala belopp i dess omgivning.

en observerare, en person, en klocka eller vad man nu vill använda för att sammla information med, finns i ett rum (låt oss kall det
relativitetsrum) bestående 
av materia som tillsammans utsätts för en viss rellativitet, en viss acceleration samt en viss gravitation från x kosmiska kroppar.

oavsätt om du tar denna observatör, och kastar den i en bana runt solen i ljusest hastighet, kommer denna kropp att utsättas för
kaosala händelser i relation till dess relativa tillstånd, enligt experiment som bevisar detta, så kommer tiden man noterar utanför
detta relativa rum inte kommer mätas på samma sätt som innanför.
de kaosala processerna, materias tillstånd så som spinn och nedfall ter sig i relation till dess rum.

jag skulle vilja beskriva det som att alla particklar i universum har en utgångsfrekvens
antagligen i tankegångarna enligt pilotvågsteorin 
en utgångsfrekvens, vilket alla particklar därefter aggerar efter, och det är beroende på vilket relativt rum som frekvensens
fart bestämms av.

på så sätt finns det ingen tidsaxis man skulle kunna resa fram och tillbaka till, då man skulle behöva spola fram eller tillbka
inte bara observatörens frekvens, men också hela dess omvgivande relativitest rum.

det är då altså möjligt att skicka en observatör in i ett annat relativt rum för att denna skall kunna hinna observerar 
mer eller mindre information relativt till observatörer i sitt tidigare tillstånd, men det finns inget sätt att ändra historia.

i prinsip skulle väll samling materia kunna utsättas för något som får dess interna klockfrekvens att uphöra alternativt gå backlänges
men om inte dess totala massa inkappslats i en sådan skulle inte alla beståndsdelarar kunna återkomma.
i prinsip borde det också gå att utsätta en viss materia inför omständigheter som får den att öka sin interna klocka
detta skulle antagligen leda till ökat nedbrytng eller "åldring", vilket antagligen bara skulle uplevas som något radioaktivt
för yttre relativa observatörer.