Jag träffar honom på ett kafé i Malmö*, han beställer varsin arabisk kaffe åt oss och när jag rotar efter plånboken tittar han på mig som om jag nyss mördat hans mormor.
"I min kultur är det värden som bjuder, och jag tycker jag bott här tillräckligt länge nu för att vara värd"
Jag tackar och vi sätter oss ner. Intensiteten i närvaron ökar - som en ovan ute-fikar-fikare gör det inte saken bättre att man sitter mellan fyra ögon med en främling, speciellt inte när man är en sådan som hellre chattar än tungflaxar.
"Så, när kom du hit?"
"Jag kom hit för sex år sedan, men mitt hjärta är fortfarande kvar där jag växte upp"